Dag 8

ett försenat vykort till min syster.
jag lovade att jag skulle skriva varje dag. detta är 1 av 18.

(de kommer inte i kronologisk ordning och inte heller via min blogg varje gång.. se det som en skattjakt. detta är från dag 7)

8juli.

vi satt i jardin des tuileries när jag fick ett telefonsamtal.

det var en fransman som med krasslig engelska sa att han prompt ville att vi skulle komma

på en utflyttningsfest. jag sa att vi kanske skulle svänga förbi, man måste ju vara lite svår, var tanken.

i själva fallet svepte vi våra öl och satte fart mot tunnelbanan, med eiffeltornet som riktmärke.

efter att ha snubblat av på hållplatsen, uppsökt herrtoaletten på en lite tjusigare asiatisk restaurang (med franska damer och herrar som irriterat tittade på oss då de febrilt tuggade på sitt ris) där vi sedan fnittrade ut, ut i mörkret igen kom vi än en gång fram till den blå porten. jag slog in sifferkoden och dörren öppnades med ett klick. lite tafatt ringde vi på porttelefonen vid nästa dörr och presenterade oss som boendeinnehavarens nya vänner.

lamporna i trappupgången var fortfarande trasiga, allihop, men som tidigare kvällar snubblade vi upp för  de röda trappstegen, upp mot ljusstrimman, musiken och rökdoften.

i dörröppningen stod han, fransmannen med nyklippt frisyr och fjunig mustach. han verkade glad över att se oss, fick fram några meningar på dålig engelska och gav oss kindpussar innan han presenterade oss för sina vänner.

följande timmar innehöll många kindpussar, mycket skratt och konstiga konversationer.

jag agerade dj med hjälp av en stömpanel på väggen, la in mitt telefonnummer i en främmande fransmans telefon, shottade.. ja, jag vet inte vad, och fimpade på golvet innan vi begav oss vidare mot nya äventyr.